Äntligen på väg
Vi lämnade Falun bakom oss och styrde kosan mot Stockholm. Några plockade vi upp efter vägen. Vädret var på sitt allra bästa humör. Även vi i bussen var på allra bästa humör. Och hade vi inte varit det så hade vi blivit det. En liten frågetävling om italiensk mat skulle det bli. Styrelsen var förbjuden att delta. Lite överraskande för en del med en quiz. Det är vanligare att sitta still och slumra och vänta på att komma fram. Men så icke när fru Hammar får bestämma.
Fikarast med rosa champagne
Tio frågor som handlade om italiensk mat. Tre svarsalternativ fanns att välja på. Inget samarbete fick förekomma. Är osäker på vem som vann. Men jag vet att första vinsten var en chokladkaka. Ytterligare två vinster delades ut. En mindre chokladkaka och den tredje vinsten var en ”Käck”. En lakritsgodis. Vinsterna var inte dyra men äran var desto större.
Vi kan ana den vackra interiören i Medelhavsmuseet
Våldsamma applåder fick vinnarna med sig. Första stoppet. Rondellen i Västerås. Här njöt vi av egen medhavd fika. Mera roligheter. Anne-Marie, Monica, Marianne och Pia (halva styrelsen) gick runt och bjöd på rosa champagne (alkoholfri n.b.) Gott och festligt. Färden fortsatte mot Stockholm. Vår chaufför, Stellan, var en erfaren man med stor kännedom om Stockholm. Han sa inte så mycket men plötsligt utbrast han.
-Återger inte de exakta orden men det var avspärrat på de vägar som han visste var farbara men nu, naturligtvis, grävs det precis där vi skulle åka.
Apollon i en version
Klockan tolv skulle vi vara på Medelhavsmuseet. Så nu gällde det för Stellan att finna nya vägar och det gjorde han. Det känns skönt att bara åka med. Vi var i god tid på museet där Fredrik varmt tog emot oss. Han berättade först om huset som museet huserar i. Det är ett gammalt bankpalats. Så då förstår ni att det var ett vackert. Tidigare var samlingarna utspridda lite här och där i staden men numera har man allt samlat i ett eget hus. Mycket tack var kung Gustav VI Adolf som var en stor av kännare av antiken. Han var också en mycket hängiven amatörarkeolog. Fredrik hade mycket att berätta. Vi var ju där i första hand för etruskernas skull men det finns ju så mycket intressant. Vi fick höra om gamla statyer från antiken. Särskilt uppehöll han sig vid två stoder av Apollon. Mycket finns att säga om honom.
Bl a att han har varit målad i färgglada färger när han var nygjord. Färgen försvinner när man har legat i jorden över 1000 år. Så är det. När dessa statyer var nygjorda var de målade.
Här visas delar av Cypernskatten i r
terrakotta. Fredrik vår guide, skymtas till höger
Efter ett långt föredrag om gamla greker som italienarna anammade och gjorde till sina ville han absolut visa oss det bästa museet hade. Fick han det? Även om det inte gällde etruskerna? Självklart sa vi. Då ledde han gruppen fram till en fantastisk liten utställning med en stor mängd av terrakottafigurer.
Dessa hade hittats på Cypern i en stor expedition mellan åren 1927-1931. ”Svenska Cypernexpeditionen”. Den svenska expeditionen fick ta med sig halva ”skatten”.
Liggande till bords. Kvinnlig etrusk, Det vet man säkert
Klockan tickade. Det var det här om etruskerna. Vi vandrade vidare. Man vet inte så mycket om dem. Men vi fick höra lite om Roms historia. Romus och Remulus t.ex. Det var etruskerna som anlade Rom och hade sin storhetstid på 500-talet före Kristus. Några stoder fanns att visa. Vi hade lätt kunnat stanna hos Fredrik en timma till men fru Hammar måste hålla ihop tiderna. Lunchen väntade. Vi promenerade till Gamla sta´n och rest Rodolfino. Naturligtvis en italiensk restaurang.
Där hade vi förbokat både mat och plats. Vi njöt.
Maten var god. Mätta och belåtna gångade vi ut i det vackra sommarvädret.
rest Rodolfino under glatt samspråk
En liten promenad tillbaka till bussen där Stellan så troget väntade.
Vår guide Alessandro och Pia i samspråk
Och nu ut till Italienska kulturinstitutet som var det egentliga målet för vår resa. Huset är inte typiskt svenskt. Jag tror inte det är typiskt italienskt heller. Det ärhelt enkelt ett unikt hus, ritat av arkitekten Gio Ponti. Huset invigdes 1958. I tidskriften Arkitektur skrev Torbjörn Olsson: ”elegant, som en i gräset tappat damsko” Hela huset är böjt. Väl inne fortsätter böjligheten och inte en linje är rak. Lamporna på olika höjder och olika platser. Väggarna vände och vred på sig. Taken sluttade men tack och lov inte golven. Det låter kanske lite som lustiga huset. Men det var det inte. Det var vackert. Vår guide Alessandro hade mycket att berätta. Innan rundvandringen bjöds vi på kaffe och bulle. De har nog blivit lite försvenskade på italienska kulturinstitutet. Fika svedese. Också mycket av möblemanget är unikt.
Vid kaffeintaget satt vi vid ett bord som vi absolut inte fick lägga grejer på.
Det fanns också stolar vi inte fick sitta på.
Bordet vi absolut inte fick lägga grejer på
Vi hade tid mellan kl 15.00-16.00. Och nu slappnade fru Hammar av. Detta var sista punkten innan hemfärd. Det finns mycket att berätta, inte bara att titta på. Institutet har kurser i italienska språket vilka är mycket populära. Man jobbar mycket med översättningar. Samarbetar med andra kultuinstanser.
Byrå. värd 1 miljon kronor, de ni!
Utställningar har man hel del. Också ett ganska stort bibliotek där man kan låna böcker. Alessandro erkände att Stieg Larssons böcker om Lisbeth Salander är en storutlånare. Det är fem fast anställda och det ligger under UD. Italienska staten bekostar verksamheten. Klockan 17.00 drog vi oss motvilligt hemåt. Alessandro jobbade gladeligen övertid för vår skull. En kvinna som är knuten till institutet kommer upp till Falun och har föredrag med vår egen förening. Patrizia Coggiola ska berätta om de stora italienska modehusen den 11 september.
Det otroligt vackra taket i samlingslokalen där belysningen är gömd och bara ljuset gör sitt jobb
Nu anträdde vi hemresan och den blev också mysig. Ett litet stopp efter vägen där vi kunde gå ut och njuta av sol och glass. På hemvägen berättade Pia en lustig historia om Wald-Capelle vilket roade hos storligen. De som ville kunde se en italiensk film. Men vi hade så många intryck att prata om så vi hann inte med det lyckliga slutet.
