Vi börjar samlas
Anne-Marie hälsade publik och Roberto Vacchi välkomna. Vi höll till i Klöverns aula på Kvarnberget och var över 40 i publikhavet som väntade med spänning på vad som skulle komma fram. Roberto började med att berätta kortfattat om sin väg till sitt yrkesval. Han fångades av cykelsporten i unga år då familjen bodde i Italien.
Redan paus
Han som så många andra unga killar. Cykling är en megasport i Italien även om det börjar mattas av lite. Men att cykla är livet. När han är elva år återvänder familjen till Sverige. Roberto fortsätter att cykla. Går med i en klubb och tävlar. Vinner en del och blir med i svenska landslaget.
Upptäcker så småningom att tävla inte var hans grej. Men cyklingen släpper han inte. Blir speaker på tävlingar och trivs med det. Tills en dag Bengt Grive ringer och frågar om han vill bli kommentator i Eurosport. Vill ! Det är klart han vill. Och under Grives ledning utvecklar han så småningom sitt eget sätt att referera vilket har gett en hel del utmärkelser. Numera kommenterar han inte bara cykling utan även andra sporter
Ulla och Monika i samsprål
Över till Giro d´Italia. Började anno 1909, några år senare än Tour de France. Uppehåll görs under krigsåren. Girot körs i 21 dagar varav två är vilodagar. Etapperna varierar i längd och svårighet. Från södra Italien mot norra. Genom bedövande vackra landskap. Numera följer man med både i bilar, MC och helikoptrar. Och behoven görs efter väger vid speciella stopp. Det går inte att ligga på max en hel dag. Vissa etapper är mer spännande än andra så stigningarna är rejält tuffa. Där skiljer man agnarna från vetet. Man tävlar i team. En cyklist väljs ut för att vinna och han uppvaktas av lagkamrater som hela tiden krattar manegen för just honom. Teamet ser till att maximalt klimat råder runt den utvalde. (Jag kom att tänka på en bidrottning som hela tiden putsas och matas och uppvaktas för bästa möjliga utdelning i yngel).
Utsikt från loungen mot stan
Roberto berättade och berättade. Vi fick ta del av massor av roliga, intressanta, spännande historier runt cyklingen. Berättat med både värme och humor. Att cykelsporten är en hel industri med alla de som är engagerade i stallen. Matvagnar, hela rullande restauranger. Hela rullande hotell. En otroligt stor stab med allt vad som behövs. Blir nästan som egna små samhällen. Svindlande stora pengar. Och jo, även kvinnor har börjat cykla. Deras giro är inte lika lång. Kör mellan tio till tolv dagar, ännu så länge. Men vi får se vad som händer i framtiden. Vi gjorde paus då det bjöds på vatten, bröd, frukt och lite smått och gott. Efter pausen blev det frågestund. Och frågorna var många.
Roberto tackas med en blomsterkvast i italienska färger av Anne-Marie
Vilket tryck i däcken? Vilka material i cykeln? Vilka material i kläderna? Vad äter dom? Vad dricker man? Vad kostar en cykel? Är elcyklar på frammarsch? Får de se ut hur som helst? Vikten på cykeln? Vikten på cyklisten? Frågorna ville aldrig ta slut. Och Roberto han svarade och svarade.
Den svensk som varit mest framgångsrik är Gösta ”Fåglum” Pettersson som vann hela girot 1971. Tillväxten är lite si sådär men några hopp finns.
