rosa salongen
Vi samlades för gemensam och ordnad färd mot Rankhyttan. Regnet hängde i luften. Snabbt kom vi alla iväg. Snabbt kom alla samtidigt till Rankhyttan. Då gällde det för vissa att få allt på plats. Det skulle bullas upp med välkomstdrink med chips. Samtidigt som betalning för vår antipasti och dolce skulle effektueras. Det blev lite snärjigt men det sköttes elegant. Anita Agnas som lovat att spela italienskt för oss monterade snabbt upp sitt notställ och plockade fram sin accordeon och tonerna började fylla lokalen samtidigt var det mycket surr från deltagarna.
Kungssalen
Men all eftersom Anita spelade så dämpades sorlet för att så småningom nästan helt upphöra. Anitas underbara toner fyllde lokalen och vi andra njöt. Vi fick också höra lite om dragspelets historia(en orgel i nät). Harmonica, dragspel etc… kärt barn har många namn och vad vi förstår upplever detta fantastiska instrument nu en renässans. Kvällen tickade på. Anne-Marie hade ju utlovat att vittna om de starka krafter och goda energier som finns i detta gamla hus. Samtidigt som vi fick höra en hel del om dess historia. Det var spännande. Vem flyttade ständigt på glasen? ingen kunde förklara och vem flyttade ständigt på stolarna?
Pia och Anne-Marie framför Gustav Vasa
Ingen kunde förklara. Och varför blev soffan i det där rummet ständigt nedsuttet? Det var både fysiska och mentala krafter. Vem var det som kom nu? Tomt, bara ett luftdrag. Men Anne-Marie tyckte det var bra för då behövde hon aldrig vara ensam.
Många av oss var här för första gången. Och det var en poisitiv upplevelse. Personalen, dottern i huset, hade dukat upp för oss i den intressanta Kungssalen där en stor målning på Gustav Vasa dominerade ena väggen. Anne-Marie berättade mer historia. Jodå, visst hade Gustav varit på många ställen i Dalarna som man kunde misstro men på Rankhyttan hade han i alla fall varit, så det så.
mera medlemmar
Som antipaste bjöds det på melon skinka korv ost mm på tallriken, Underbart gott bröd till, oliver och smör och en underbar röd röra som jag inte kan redogöra för men det var mycket god. Till det var det lika olika drycker, Vår dolce bestod av en rulltårteliknande tiramisu. Till det en härlig gräddkräm, pannacotta och kaffe. Ja magen hade inte kunnat ta emot mer. Allt var så himmelskt gott.
Vi var de enda gästerna denna kväll vilket gjorde att vi kunde röra oss ganska fritt i huset och själva känna efter samtidigt som vi beundrade huset och alla dess rum. En byggnad som inte var sönderrenoverad utan man kände verkligen historiens vingslag. Vi märkte inte mycket av personalen vilket gjorde att vi kände oss så hemma.
Resterna efter dolce, mums
