Gelato-kvällen blev en trivsam afton. Sara Bengtsson-Andreason från Sundborns mejeri berättade för oss om hur hennes väg till italiensk glass gick.
Uppvuxen på en bondgård i Sundborn, gården fyller 100 år nästa år, ville hon testa alla möjligheter som gården och framför allt vad alla 120 kor kunde ge. Skaffade sig en gedigen utbildning. Det var mejerisidan som drog till sig det största intresset från hennes sida. Började tänka på att göra glass. Hon ville ha den mindre fet. Alltså inte så mycket grädde. Experimenterade och vips. Hon hade skapat en gelato. En fullträff. I Saras fall sökte hon inte den italienska glassen utan den italienska glassen sökte henne. Så kan det också gå. Glassen gör hon med många olika smaker. T.ex mycket bär som hon själv plockar i skog och mark.
Sara och glasskön
Hon berättade med bilder och prat om hur tillverkningen går till.
Ett helt buffébord av glassar var framdukat för oss. Så det var bara att börja avsmalningen. Det var generöst framdukat så vi backade många gånger. Och visst var det gott. Jättegott.
Efter avsmakning och föredrag berättade Monica lite om glassen historia. Och det var också intressant. Hur den växte fram med olika ingredienser och tillverkningsmetoder, allt från de gamla egyptierna fram till våra dagar. Recepten till de godaste glassarna var väldigt hemliga och en glassmakare kunde få rejält betalt för sina godsaker. Serverades endast vid de finaste borden. Till Sverige kom glassen först till Gustav III:s hov. Segertåget över världen var ofrånkomligt. Nu är den till glädje för oss alla
