Det började med en förbiskymtande information. Backar lite och ser att en göteborgare har skrivit en bok om den italienska kolonin i Göteborg. ”Jag föddes i italienska kolonin” Aha, Italienare i Göteborg. Kan det bli ett samarbete mellan Italienska kulturföreningen i Falun och Faluborgare, en kamratförening för Götebosskor i Falun?
webredaktören och författaren
Jodå bägge föreningarna tyckte iden var god! Samtidigt fick vi veta att 25 oktober var pastavärldsdagen. Direkt föll tankarna på restaurang Carianna som sa ja till vår idé om att äta pasta denna speciella dag. Så vi slog ihop två programpunkter.
Ronald Caous (författaren till boken) kontaktades och visst kunde han ta sig till Falun och berätta om ett av sina specialområden och visst kunde Carianna göra god pasta till oss efter föredraget.
Programmets första del handlade om de första italienarna som kom till Sverige och Göteborg åren 1947 och framåt. Det var framför allt SKF som behövde utbildad personal till sin verksamhet. Barackerna fanns alldeles öster om fabriksområdet i Sävenäs.
Vi njuter av den goda maten och det goda vinet
Tage Erlander som då var statsminister försökte lösa problemet med att efterfrågan på t.ex kullager var stor ute i världen och att vi i Sverige hade inte tillräckligt med inhemsk utbildad personal för att klara av efterfrågan. Tage kallade då hem Gunnar Myrdahl från Amerika och han fick bli handelsminister. Myrdahl föreslog att vi kunde berika vårt land med italienare. I Italien fanns kunskapen och arbetslösheten var stor där efter kriget. Ronald berättade under mer än en timme och han hade säkert kunna fortsätta en timme till. Vi fick veta en hel del om Gamlestadens historia också. Hur stadsdelen fysiskt växte fram. Vi fick också veta hur många världsledande industrier som har haft sin vagga i Gamlestaden under kreativa mäns ledning.
Ronald berättade hur de första italienarna levde sina liv. I början kretsade livet mellan SKF och barackerna som fungerade som bostäder. Barackerna var små och vita. Ett hus var rött och fungerade som kombinerat matställe-kyrka-samlingslokal mm. Detta betydelsefulla hus gick under namnet ”baracca rossa”
De första invandrarna fick anmäla sig till myndigheten var tredje månad. Och kontrakt skrevs på två år i taget. Svenskt medborskap fick man inte direkt utan det kunde ta många många år.
Fackföreningen gav stor hjälp till våra invandrare. Lönen skulle vara densamma som de svenska arbetarna hade. Kreativiteten hos invandrarna tryckte på och så småningom växte det upp små affärer i Gamlestaden med enbart italienska varor. När man åkte spårvagn kunde man känna nya spännande dofter (vitlök). Det blev exotiska inslag i stadsbilden. De flesta etablerade sig också i Sverige. När barnen började skolan så blev det svårare att vända åter.
Det var inte bara italienare som kom, utan även holländare, danskar, ester mm. Fackföreningen fick också en stor betydelse när våra nykomlingar ville lämna barackerna (som hade blivit förbättrade under tiden) till nya områden som växte fram. Många flyttade till Gamlestaden, Kortedala och Kvibergshusen.
Efter föredraget kom många förtjusta kommentarer som t.ex ”Tänk det hade jag ingen aning om”
Anna med personal som tillredde den goda maten
Och nu från det kulturella till det lekamliga. Anna berättade om maten och drycken. Det serverades tjockare spagetti med ragu. En ragu som kokat i vin under fem timmar. Surdegsbagetter att dopp i god olja i och till det en kronärtsröra. Magen kurrar bara jag skriver om det. Vin fanns att köpa för dem som önskade.
Vi tackade för en lyckad kväll och ser fram emot nästa programpunkt
