Lars Sjöberg berättar
Anne-Marie hälsade Lars välkommen. Vi övriga satt lätt förväntansfulla. Ryktet om hans kunskaper och brinnande intresse för gamla byggnaders bevarande hade gått före honom. Föredraget tog sin början och han presenterade detta med mycket humor och stor berättarglädje. Det lockade till många skratt. Bilder
visades med en gammal diabildskanon. Den visade tecken på patina och ålderdom varför Sonja fick göra en heroisk insats och byta bilder allteftersom Lars så önskade. Lite pilligt för Sonja men hon grejade det.
Bänkande och förvantansfulla
Och nu till Italien. Det
går inte att återge allt det som Lars berättade men kanske lite i korta drag.
På 1500-talet, under renässansen, då välståndet ökade ville italienarna bygga lite större villor för att visa sin status. Stora sommarställen på landsbygden.
En ofta anlitad arkitekt var Andrea Palladio, verksam under 1500-talet. Hans arkitektur var i sin tur
Även i Italien är förfallet stort bland gamla byggnader. Djur och natur tar över. Lars ville köpa men fick nej
inspirerad av de gamla romarnas villor på landsbygden. Han sneglade mot antiken. Denna byggnadsstil präglas av symmetri och proportioner där porten är placerad i mitten, med utgångspunkt från ”gyllene snittet” Man kommer in i en stor hall, salen ligger innanför och på sidorna finns två rum på vardera sidan. Detta är grunden för dessa byggnader, en s.k. salsplanritning.
Villorna byggdes främst i norra Italien, runt Venedig och Vicenza och blev den stora inspirationskällan för våra svenska hus. Runt 1650 började den italienska stilen slå igenom
hos oss. Typexempel är de Geers palats på Götgatan, Läckö slott och Riddarhuset. Vår egen Nikodemus Tessin d.ä. anammade självklart byggnadsstilen. Det skulle vara en imponerande exteriör som inte alltid motsvarades av insidan. Många av utsmyckningarna som gjordes av sten i Italien blev gjorda i trä hos oss.
Men det var inte bara stora hus som var inspirerade av Italien. Ett exempel på en herrgård av litet format är Sörby i Närke. Ett hus som var mycket förfallet. Det fanns inga spår över huvud taget för en lekman att se. Hela huset var
Postal där man ser den typiska trekanten över dörren som så ofta ses över dörren på våra hus
ombyggt. Lars fick nys om huset och trädde in genom dess dörr. Där fanns ett gapande två meter stort hål i taket genom vilket regnet hade dränkt väggar och bjälklag, delar av timmerstommen var helt rutten, fåglar hade byggt sina bon och den ena murstocken var nära kollaps. Detta blev helt oemotståndligt för Lars och han förvärvade fastigheten. Och se, efter att ha skalat bort över halva huset framträdde en liten underbar miniherrgård. Med säteritak som är mycket vanligt i Sverige men har sitt ursprung i Italien.
Här i Falun kan vi i Residenset finna romerska grotesker (väggmålningar) på väggarna. Vi får kanske göra ett studiebesök där bara för att studera dessa på nära håll. Spännande.
Vi satt helt fascinerade och lyssnade. Tiden flög iväg. Vår ordförande var tvungen att bryta för det var utlovat lite förfriskningar och bensträckning.
Imponerande pelare som skulle ge känslan av att det var högt i tak inomhus
Hade inte sluttiden varit utsatt hade vi suttit där än. Lars hade så mycket att berätta. Han är ju som sagt omtalad för sitt förvärvande av gamla byggnader som han tycker ska bevaras för eftervärlden. Han köper och försöker fräscha upp skalet så att förfallet inte fortsätter. En kulturgärning av stora mått. Vilka kunskaper den mannen besitter!
Förfriskningar i form av frukter och gurkvatten
Lars söker skatter i gamla hus. Men det är inte skatter av silver och guld utan det är ett skrapande och rivande och slitande för att se vad som finns under. Lyckan blir stor när han hittar originalmålningar och originaltapeter. Vackra dörrar och underbara lister mm
Miniherrgården Sörby där Lars hittade en verklig skatt
Vi hade hyrt Mariagården. Vi trodde oss veta att det skulle vara intressant för många, och Mariagården var fylld till sista stol. Det var jätteroligt att så många kom.
Anne-Marie tackade Lars med en ros och vi tackar Pia som möjliggjorde denna programpunkt
.
.
